Min älskade Bissa är omplacerad på prov, jag kunde inte ge henne vad hon önskar. Att få springa lös ibland i skog och mark, jag kunde inte ha henne lös på tomten utan att hon tog sej över staketet för att undersöka vad som fanns på andra sidan.
Det gör så ont i mej att inte ha henne här hos mej men jag måste tänka på henne och inte på mina egna känslor. Hon mådde absolut bra här men jag vet att hon kan ha det ännu bättre.
Nu bor hon hos en familj där hon har 2 tibbekompisar, ett stort hus, en stor hundgård och 3000 kvm tomt att springa på.
Jag får uppdateringar dagligen om hur det går för henne och ännu så länge går allt toppen.
Hon sover hos husse på nätterna äter som hon ska och verkar trivas väldigt bra.
Men såklart är detta väldigt jobbigt och har varit ett mycket jobbigt beslut som tagit väldigt lång tid innan jag fattade beslutet om att hon iaf ska få provbo där under några veckor.
Sedan är det inte klart ännu hurvida hon ska vara där på foder eller om vi ska vara delägare om henne, alternativt att hon köper loss henne från mej helt och hållet, det är något vi kommer att prata mera om senare.
Men jag kan iaf vara säker på att hon inte hamnar i orätta händer senare då vi har och kommer skriva ännu tydligare papper på att hon inte får omplaceras igen utan att det är jag då som ska ha tillbaks henne.
Jag vill ju att hon har det så bra som möjligt och då inte att hon hamnar hos fel person, som enligt mej är fel person såklart.
/Linda